Jag tänker på dig ofta.
Ibland flera gånger om dagen.
Du var för mig en sån viktig person under ett par jobbiga år.
Vi kom varandra nära och vi pratade mycket.

Vi gled ifrån varann båda skaffade nya förhållanden och tappade kontakten.
Trotts det var du väldigt omtyckt.

Jag minns det som igår hur du överlycklig kramade mig och gratulerade till graviditeten.
Du berättade om hur lycklig du var dagen din son kom till världen.
Du sa att du hela tiden innnerst inne visste att det var din Leon.
Och att han var det bästa som hade hänt dig.
Hela du sprutade av lycka ,kramade mig och C länge.
Jag var glad och stolt och ville visa henne för dig för du verkade så himla glad för våran skull.

Jag hann inte....


Jag vill inte minnas dig denna dag. Men det är svårt att undgå.
Vill minnas dig som den glada härliga tok du var.
Och inte minnas dig på dagen du valde att livet inte var värt att fortsätta.

Tack för den underbara tid och det otroliga stöd du gav mig.
För att du alltid fanns där och ställde upp.